Månadsarkiv: maj 2013

Morfis kod och spännande stationer

Standard

Mina elever har haft som hemuppgift att titta på matteäventyret ”Morfis kod, tjuvåkaren”. Så idag var det dags att utföra liknande uppdrag i klassrummet. Vi lottade fram grupperna, tre barn i varje grupp. En halvklass i taget utförde uppgifterna.

På en station fanns det tre lådor med olika vikter i. Barnens uppgift var att känna vilken låda som var tyngst.

Bild

Sedan hade vi en station som jag kallade tidtåget. Barnen stod efter varandra på led. Den som stod längst bak räknade tyst i huvudet till 1 minut, la därefter handen på axeln på kompisen framför som då började räkna på sin minut. När siste barn räknat färdigt sin minut räckte den upp handen och tidtagaruret stoppades.

På en annan station hade jag byggt en figur av klossar. Barnens uppgift blev att förstora figuren i skala 2:1, fördubbla den.

Bild

På fjärde och sista stationen låg ett rött snöre. Barnens uppgift var att ta reda på hur långt snöret var. De fick inte använda sig av linjal eller måttband.

bild

Barnen tyckte att det var mycket roligt. Vi avslutade med att avslöja resultaten och gav varandra smarta tips.

Annonser

Osynlig för en dag

Standard

När jag satt med min lärarstudent och planerade hennes svenskalektioner dök en gammal, go skrivuppgift upp i mitt huvud. Osynlighetspillret. Jag har gjort den flera gånger på mellanstadiet, men aldrig med lågstadiet.

Först brukade vi spåna tillsammans hela klassen vad man skulle kunna göra om man var osynlig. Efter ett tag tog jag fram en burk med piller i som jag delade ut till eleverna, osynlighetspiller. Sedan var uppgiften att skriva om sin osynliga dag.

Nu skulle min lärarstudent få göra en något uppfräschad version med mina treor.

Vi spelade först in en film med instruktioner som barnen fick i läxa. (Flippat!) I filmen uppmanar vi barnen att skriva en tankekarta och ta med till skolan som utgångspunkt för sitt skrivande. Den dagen de skulle skriva bjöd lärarstudenten först på ett litet suspekt piller!

Bild

Hur många fläckar har en leopard?

Standard

Leoparden pryder en av våra fem stora förmågor på väggen. Men hur många fläckar har egentligen en leopard? Det skulle vi ta reda på idag. Hur gör man det? Barnen hade många spännande förslag. Vi insåg rätt snabbt att vi inte skulle kunna fånga in en leopard i Sollentuna, inte heller hade vi några bedövningspilar…Skolsyster!?! Vi fick helt enkelt nöja oss med en bild av djuret. Någon sa klokt att bilden inte var tredimensionell utan vi fick tänka fläckar runt benen, svansen och kroppen. Barnen arbetade tre och tre, alla fick varsitt papper med en bild av en leopard. Först gissade var och en hur många fläckar de tror en leopard har. Sedan började det räknas…, det finns visst många fiffiga sätt att räkna fläckar på!

När vi arbetar som bäst ropar ett barn: -Ida, du har ju en leopardmönstrad tröja idag! Japp, så var det. Fast trött som jag var i morse hade jag inte en tanke på detta sammanträffande. Det visade sig dessutom att ett av barnen hade leopardmönstrade shorts också dagen till ära!

När alla grupper var färdiga skrev vi upp alla resultaten och räknade ut ett fläckmedelvärde och ett fläckmedianvärde!

Medan jag på eftermiddagen gjorde nationella prov med några barn som varit sjuka, fiskade Birgitta (klassassisten) fram några djuransiktsmaskar, så det blev leopardmasktillverkning dessutom. Fläckspäckad dag!

Bild

Eftervärme

Standard

Förra veckan deltog jag i lågstadiekonferensen i Stockholm. Då fick vi bl.a. lyssna till Ann Walström från Stora Mellösa skola i Örebro. Skolan fick utmärkelsen Bättre Skola 2011. Hon berättade om skolans fina arbete med flexibelt lärande, där de möter varje elev där den är och framhöll samsynen som personalen har med en gemensam begreppsapparat.

Jag fastnade extra mycket för deras begrepp ”eftervärme”. När det uppstått en konflikt och den har retts ut, antingen med hjälp av en vuxen eller på egen hand, ska eftervärmen infinna sig. Det ska kännas bra i magen. Då har de gjort en tioskalig termometer som används för att berätta var på känsloskalan man befann sig, vilken eftervärme man har uppnått. Är man inte högst upp på skalan kan man diskutera vidare vad som behövs göras för att nå dit. Kan jag göra något? Kan du göra något? Kan din kompis göra något?

Jag snodde idén rakt av och har nu en ”eftervärmetermometer” på klassrumsdörren. Den används flitigt. Många barn går dit och pekar och stämmer av med varandra. Nu ska vi se om hela skolan vill haka på begreppet!

Bild